Oj.. såg i "om" att jag har satt hästen före sambon. Hum... det kanske inte ser så bra ut. Men sambon har inte sagt något. Lär ju betyda att han inte sett det. Å det man inte vet - mår man inte dåligt av!
Hoppträning för Maja Heed ikväll, en av sveriges största tränare skulle man kanske kunna säga. Kan väl bara tänka mig alla katastof-ryt hon ger mig.... hon är bra på att ryta, bra på att påpeka allt man inte är bra på, eller har koll på. Men så lär man sig mycket också. Ska bli roligt. Men nog är jag lite nervös...
Man har liksom ett katastrof-scenario uppdiktat i huvet. Att alla andra får beröm, medan en annan bara får skit. Att man är kass att rida, kass på att kontrollera varje centimeter på hästskrället. Att hästen inte är något att ha, att han inte kan hoppa eller har något fel. Att 95% av träningstiden går åt till att få krickelin att fatta ... eller nåt... HUGA.
Men äsch.. det går säkert bra. Annars får jag väl gråta, slakta hästen, slå mig själv på kinderna och gå vidare...
(eller så kan jag tillämpa det fina humöret jag hade under ponny-tiden... då ponny-jäveln kastade av mig på första hindret fick mycket unga fröken krickelin NOG. Hon lämnade hästen vind för våg, gick till pappas bil och låste in sig. När pappa lite försiktigt frågade hur jag hade tänkt fått tag på hästen, som sprang lös omkring på tävlingsplatsen, vevade jag ner fönstret någon centimeter och yttrade: – skjut hästjäveln!)
Ett bra humör att ta fram när motgångarna blir för jobbiga - ryt och svär åt hela världen!
over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar