Någon häst-trimmare blir man aldrig. Lika bra att konstatera det själv, innan någon annan gör det.
Det sägs att en häst-man ska vara lika lång som en handflata är bred, på ett ungefär. Låter ju enkelt tänkte jag och garderade mig med sax och trimkniv i högsta hugg. För en trimning behövde han, giraffen ute i stallet. Han liknar efter sommaren mer ett varmblod än en hannoveranare.
Med hästen fastsatt på gången ställde jag mig bredvid och måttade med en handflata bakom öronen på honom. Saxen arbetade på genom den tjocka, långa manen. Tänkte för en kort sekund i början att jag kanske skulle ha stått på en stol så att jag fick bättre överblick. Men.. "äsch... det går väl lika bra det här..."
Nu är det inte så lätt med en häst som till att börja med är 172 i manken. Om jag står på tå med armarna nästan helt uppsträckta så når jag upp till nacken. Ni kan ju gissa själva hur bra överblick man har på det man gör i den arbetsställningen... *harkel*
När allt var klart ställde jag mig på håll för att beundra mitt arbete.
OJ! Giraffen har gått från att se ut som en långhårig travare till att likna en.... öhh... liten ponny som en unge har klippt. Manen står/ligger/lutar åt ett flertal konstiga håll.
Tur i oturen har jag utfört detta makabra verk nästan tre veckor innan tävlingen i älvkarleby. Har jag tur hinner lite växa till sig...
over and out
2 kommentarer:
Hehehe! Utseende är inte allt, han har fortfarande ett gott hjärta. (kommer inte på fler klyschor för stunden...)
jo... på ett sätt ÄR han ju en ponny i hjärtat (busar, gosar och är allmänt stallets kelgris vissa dagar, och stallets farligaste andra dagar...) så det kanske passar... Men vad ska tävlingsledningar tycka.... *skäms*...
Skicka en kommentar