ja ja ja... jag VET!
Jag har inte varit flitig här på länge. Det är bara det att livet känns lite som "on hold". Mycket snurrar men inget blir avslutat, så motivationen att skriva har fått stryka på foten.
Hästen blev en följetong. Vi är nu inne i rullarna behandling på klinik, skritt tre veckor, behandling på klinik, skritt tre veckor..... BLÄ! Så förbannat trist så det går inte att beskriva. Och han svarar inte så bra som vi önskar på behandlingarna. En sak är säker - ni som har barn - håll ungarna borta från ridsporten!!!! Den tar TID, den är DYR, den utmärglar energi för allt annat här i livet!
Jag börjar tro att det var ett misstag att gå tillbaka till ridsporten.
5 saker som var bättre med att ha rallybilar istället för häst;
1. Blev du förbannad på bilen så ställde man bara in den i ett mörkt garage. Där kunde han stå i ett halvår, eller till och med ett år utan att man drabbades av något dåligt samvete. Hästen måste ha sina timmar VARJE DAG.
2. Bilen blev skadad. I stort sett efter varje race eller rally. So what?! Man åkte på en skrot, man besökte en billig lackfirma och fjäskade för papps - två dagar senare var bilen som ny igen! Hästens veterinärbesök går nu på i runda slängar 7 000 kronor vid varje besök - och ingen kan laga honom på två dagar.... Inte går det att fjäska för papps när det gäller hästen heller.
3. På grund av att jag äger alldeles för stora portioner tävlingsinstinkt så fick bilen vara med om en hel del sparkar, slag och fula ord när jag stod fast i skogen utanför vägen, eller i sandfållan utanför racebanan. Bilen sket fullständigt i hur jag behandlade den. Han var en bil. Hästen går det ju inte att kliva av och sparka till... då sparkar han tillbaka....
4. Lat som man är så var det ju bekvämt med lagen om att man inte får köra/träna med sin racingbil på vanliga vägar. Alltså slipper man träna i veckorna. Dvs bara göra det roliga - tävla!
Hästen är 99.9% träning, 0.1% tävling i tid räknat.
5. Jag trodde att jag i och med rallyn höll på med den dyraste hobbyn. Tills jag skaffade häst igen... när man var liten var det ju papps som betalade hästarna. Nu när krickelin räknas av samhället som vuxen så ska det slantas upp också... ur egen plånbok. Dubbla jobb och noll pengar på annat - räkna med det!
Bara försäkringskostnaden på skrället är 840 kr - I MÅNADEN. Sedan tillkommer stallhyra, spån, mat, träningskostnader (220-350 kr timmen), hovslagare, veterinär, ridhuskort, utrustning, hästvagn..... you get it...
Å andra sidan...
rallybilen gnäggade aldrig när jag kom in genom garagedörren...
5 kommentarer:
Skaffa käpphäst istället. Ni hade ju en fin i sommras på släktträffen...Rosa nånting hette det fina exemplaret va???
Lämpligare kan det ju inte bli.Den går ju åxå att ställa in i garaget i evighetstid och ta ut och leka med när lusten faller på =) Och inte kostar den nånting heller.
den hette till och med Rosiga Rose-Marie! De du!!!! ;-) Nä hon var billig hon. Och dessutom skulle jag få en jäkla massa motion om jag var tvungen och ut och springa "med henne" varje dag eftersom hennes ben är mina ben. Smart Lokamia. Smart!
Kanske ha barn istället? :-)*ler*
Jag som är stora syster håller med inlägget som Åsa skrivit.
Håller med om att hästarna är dyra...
Barn? Är ni tokiga. Dom om något kostar!! Dessutom är det inte tre timmar om dagen vi pratar om. Dessutom - syrran, har du redan glömt bort hur jobbigt det är att ha en tonårstjej hemma..... *harkel*....
Skicka en kommentar