Det här är Indien

Här har vi landat i Dehli och ska vidare med inrikes till Jaipur. Kingfisher hade grymt moderna plan. Det som ser ut som dimma ÄR inte dimma. Det kallas SMOG!!!!


Inflygning över den "lilla" byn Jaipur (3,5 milj invånare...)

Efter att ha rest i ca 20 tim kom vi till slut fram till vårt hotell, Bissau Palace i jaipur. Grymma målningar i HELA hotellet! Allt gjort för hand av konstnären, som hade en liten shop på området, och hans familj i generationer. Hotellet är mycket gammalt med vördnadsfull historia. Men... standarden förutom allt vackert var väl sådär.... Vad sägs om iskallt vatten som bara strilar, STENhårda sängar som var för korta för scandinavier, ganska äcklig mat och på TOK för mycket rökelse överallt!

Interiör från innergården. Här ser man inte fontänen med alla rosblad tyvärr.

Jevvlar vad RIK man känner sig i Indien!!! Det här är 17 000 rupies. Tyvärr inte så mycket värt i Svedala... he he

Väggmålning i Hannas och mitt rum.

Jaipur by night.


Ursäkta att alla kort som gäller trafik är tagna inifrån bilar med speglingar som påföljd, men i Indien ska man inte gå till fots som turist. Det här är en vanlig vardag i Jaipurs "gamla stan". Nackade höns, kättade getter, sopor, urin, kossor, människor, trafik, cyklar, hojar, små kryddstånd... u name it! Lukten är inte rolig!!!




Trafik, trafik, oljud och INGA regler! Första två dagarna har man som svensk huvudvärk av allt oljud runt ikring en. Alla typer av fordon (hästtransporter, ritshor, cyklar, mc´n, vespor, bilar, lastbilar, bussar) trängs i hysteriskt kaos. De tutar HELA TIDEN för att tala om "här är jag". Ingen är aggresiv, de bara tutar hela tiden ändå för att markera att "- 15 millimeter bredvid dig finns ett till fordon"... Sjukt rörigt! De åker hit och dit. Vi svennisar som håller oss till lagar och regler blir skitnödiga av att se detta vingliga kaos där alla knölar in sig, bokstavligt talat - där det finns plats. Om det är fullt i södergående 4-filiga väg kan man ju allt köra söderut även i norrgående fil.... HJÄLP! man blir rädd för mindre.

Åsså lite kossor här och var som tuggar på sopor

Åsså några hundar här och var, som sover i det hysteriska larmet. MITT I VÄGEN...

Jättegod mat i alla fall! Här är lite Paneer i olika former (cottage cheese). Det mesta var starkt, så det är tur man är härdad =)

Trädgården på Bissau Palace i Jaipur. Jättefin, med massor av pyttesmå ekorrar! =)





Framsidan av hotellet.


Så är vi då tillbaka i Delhi, och på väg ut till ett möte en bit utanför. En halvmeter utanför kanten av den 4-filiga motorvägen ser det ut så här... (this is India...)

Fortfarande på motorvägen (vi kommer vara det några bilder framöver, trots att det ser ut som att man är mitt i en liten by). Hyddorna är formade och gjorda av kobajs-plattor som de fattiga rullade och "bakade" ihop till en "mysig" bostad...

Vid trafikstockningar kom försäljarna fram och sålde allt från "refreshments" till tidningar.

En "helt vanlig buss" i Delhi. Ingen dörr, butter chaufför (som säkert redan jobbat 20 timmar), knölig illaluktande buss med typ 100 resenärer men byggd för 50, "modern elektronik"....

Tiggarna kommer ju också fram så fort bilar står stilla. Här en liten pojke som snurrade på mössan och såg då ut som karlsson på taket. Lortig, tanig och fattig. Men man ska inte ge dem pengar fast de knackar ihärdigt på rutan, för i buskarna står alltid en "collector". En gängmedlem som tagit alla dessa barn i tidig ålder från fattiga byar för att "uppfostra" dem till tiggare. Dessa "collectors" lever och vidare "förädlar" sin karriär genom de pengar turister ger. Man kan hellre ge de stackarna mat. Än hellre ge pengar till organisationer som motarbetar dessa ligor som stjäl barn. Hemskt, men brutal vardag!

Finns många sätt att åka vespa på.... ;-)

Vardagen, en halvmeter från motorvägen, för många miljoner i Delhi. =(

Inte undra på att indier inte äter ko-kött!!! Det finns inget gräs eller grönt att uppbringa i hela Delhi. De äter faktiskt sopor!!!! Jag såg det varje dag!!! Det är det enda de får i sig.

Här är vi på väg ut från ett helt vanligt (i indiens mått mätt) fabriksområde, ca 30-50 meter från 4-filig motorväg. Alla kemikalier från färg- och tryckindustrierna går rakt ut på "gatan". I detta går människor och kor, det körs bilar igenom. Ingen reagerar...

Diket till höger är utsläpp från fabriker. Till vänster baksidan av "kiosker" med dagligvaror till alla arbetare på området.

Sara poserar på en "kontorsgata". Så ser det ut i Delhi på mellannivån.......


Detta lyckades jag skrapa ihop på typ 3 timmar shopping (det var allt vi hann med). Panik-köpningar!!! Men roligt var det! Desto mindre roligt att försöka få ner det i resväskan! Fick ändå ihop stor mängd roliga grejor! Flera halsband, armband, små statyer, många kuddfodral, vägg-gobeläng, flera väskor, vackra anteckningsböcker med läderbindning, ljusstake, sjalar i sider och ull... och massor med annat krafs. Allt är otroligt vackert, och naturligtvis handgjort (vi snackar u-land. de äger inga maskiner).


Summa summarum: en fantastisk resa där jag lärt mig mycket om landet, plus naturligtvis alla möten genom jobbet. Det är jättekul att ha ett jobb där man kan få vara med om sådant här!