sunny sunday

Imorse var det inte helt fel att äga ett hus med en alldeles underbar egen trädgård! Jag och katten satt tidigt imorse och drack kaffe i varm sol och lyssnade på fågelkvitter. Fantastiskt! Tror vi var ensamma vakna i hela stan! =) (förutom fåglarna då)

Syren-knopparna är stora!

Astrid är lite osäker på sin nya miljö ännu och satt framför hojarna innan hon vågade komma ut på gräsmattan till mig.
Apropå hoj... Den blev rastad imorse! Åkte ut till M och Bz's otroligt vackra, idylliska torp och fick mig flera koppar kaffe! =D På väg dit och hem krämade jag ur 9000 varv på varje växel!!!! =D Whiiiiii vad härligt det är!!!!! Sötaste hojen POYen! Min prins! Hoppas oljepluggen sitter kvar i år!

Mammas lilla prinsessa; Astrid. Den fegaste av alla katter som finns! ;-) Hon checkar läget i timmar innan hon agerar... Och det är bara "mamma" hon myser med, ingen annan!


– Vad gör grannen måntro? Hon hittade en alldeles egen "katt-pall" man kan sitt och kika på. Perfekt!


Massvis av snödroppar finns på min gräsmatta på "innergården". De är så perfekta att de nästan ser konstgjorda ut, eller hur?


Har även hunnit med en del trädgårdsarbete, som att börja befria ett staket ifrån gräsmatta... (den förra husägaren tyckte kanske det var bra att järnstaket och gräsmatta växte ihop...) Har även fått celebert besök av E som jag rider med. Det var skönt att prata av sig ämnen som rörde min häst eftersom hon känner både mig och min häst väl. Imorgon är det ju dagen D. Dagen då jag för sista gången ser min älskade häst. Dagen då jag leder honom in till veterinären för att aldrig mer återse honom. Det är fruktansvärt!!! Jag unnar ingen att känna så här!! =( När jag plockade ur alla grejor i stallet i eftermiddags grät jag, jag gråter när man pratar om det, jag gråter när jag tänker på det, jag gråter när någon frågar om det... Hemskt! Jag känner mig som en djävla förrädare som imorgon kommer att lura honom. Även om jag vet att inga andra utvägar finns, är det djävligt jobbigt!!! Det är skillnad om man vet att dom levt ett långt och bra liv, men min älskling är bara bäbis ännu! Han skulle haft hela livet FRAMFÖR sig. =( Istället blir hans kropp sjuk och han kommer aldrig att kunna bli frisk så pass att man kan rida honom ordentligt. En hemsk utväg! Men vad göra? Välja mellan ett liv med smärta eller få åka till de egigt gröna ängarna?

Så... om jag uteblir med bloggandet ett kort tag vet ni varför!