Sätt champagnen på is!

Nytt år. Nya chanser.

Undrar hur många gånger jag inlett en nyårs"krönika" med dom orden, på den tiden man hade stor sajt och skrev extremt flitigt. Men det är ju sant, och jag tycker också ordens innebörd är vackra. Det är DET HÄR året som blir det bästa! Man provar nya saker, man lär sig massor med nytt, man växer som människa (i alla fall runt midjan) och man känner en nystart då allt är möjligt. Det är härligt med nyår!
(du som inte vill läsa häst... skrolla ner MÅNGA rader...)

Summa av 2006. Som vanligt har det varit mitt bästa år i mitt liv. =) Inte bara förutom hästen, utan även på andra plan. Jag ska beskriva närmre. Först - kapitlet hästen, eftersom det upptar mest tid i mitt liv just nu - och att Graffino genomgår en enorm utveckling. Han (vi) började året på bakbenen mestadels. Från att ha trott att man köpte en, visst - något het häst, men ändå lugn i stallet - insåg i början på året att han förvandlats till en trotsig, elak tonåring. En trotsig elak tonåring på ca 650 kg och 173 cm i rygghöjd!

Mitt års-mål med Graffe var att i slutet av 2006 debutera 1.10 i hoppning. Ett mål jag själv inte trodde på då hästjävlen (ursäkta uttrycket) fick ALLA människor på jorden att tro att det var något allvarligare fel på honom! Det kändes som jag kastade massor med pengar i sjön på alla dyra tränare då han bara stod på bakbenen och frambenen - aldrig alla fyra samtidigt som en häst SKA göra....
Det var tungt...

Som värsta blodigel sög jag mig fast i allt krumbuktande och hade en envis fras på mina läppar till alla som viskade att hästen var galen - "äsch... det är bara en liten fas.. det går snart över.."
Föga trodde jag själv på mina ord!

Han fick slutligen gå i Krickelins hårda "militär-skola". Det, plus att han mognat mer har gjort honom ganska normal! I sina protester hann en växellåda på bilen helt skära (han är jobbig att köra i transporten...). Men det gör inget!

Jag är knäpp nog att aldrig skämmas!
Det har blivit min räddning när det gäller hästen. Jag lurade med mig syster och systerdotter på en DRESSYRTÄVLING i april - med en galen häst!!! Nummer 1: krickelins bästa gren är INTE dressyr. Nummer 2: Graffes bästa gren är INTE dressyr! Nummer 3: Krickelin har aldrig tränat dressyr... (med tidigar hästar alltså)

Resan upp till den första tävlingsplatsen var en mardröm. Min syster blev åksjuk, jag fick säkert magsår och hästen löddrade av svett!!! Fy bubblan! Resultat?... Vi blev sist!!!! Mega-sist!!!! Graffe skrek, bakutsparkade i galopparbetet och kämpade ihärdigt mot mina skänklar och händer...

Men vad är väl en bal på slottet? Envis som man är åkte jag på två andra dressyrtävlingar också! Vi kom långt ifrån sist i dom. Även om han inte betedde sig som en dressyrhäst.

Hoppningen då? Jo... i första tävlingen (alltså Graffes absolut första framträdande på en hel hoppbana) var jag villig att sälja honom MYCKET billigt. till och med nästan GE bort honom!
Visst, vi kom i mål med fyra fel i de båda klasserna, men HERREGUD! Jag kämpade mig BLÅ av att försöka få hästskrället över dom mini-pini-tiny-små-hindren!!!! Fan vad sur jag var!

Skam den som ger sig! (och jag är väl.... *harkel* ... känd för att ALDRIG ge mig...)
Den tredje tävlingen lyckades vi gå felfritt i båda klasserna. Likaså den fjärde, femte, sjätte och till sist debuterade vi 1.10. Sista helgen i oktober.
Målet var nått! Vi var mogna för 1.10. Oddsen var också ganska bra, (trots att han försöker mörda alla medtävlande på framhoppningarna....) inte ett enda fel på flera tävlingar innan.
Vi gick i mål med fyra fel (= en rivning). Felet var HELT mitt och jag är mycket stolt över min lilla bäbis.
På ett år har han förvandlats från knäppgök till superhjälte. I just LÖÖÖÖVE him!!!!


Nu lämnar vi ämnet häst... – ÄNTLIGEN... *hörde några ropa där i bakgrunden...* he he..



Jag och min älskade livskamrat. Han jag vill dela resten av mitt liv med. Vi har också lärt oss mycket detta år. Vi har kommit fram till en gemensam framtid. Den är mycket enkel och innefattar:
1. även krickelin tar mc-kort och köper bike till våren. då kan vi ju ut och åka tillsammans och sambon slipper bli blå i sidan av alla nyp när det går för långt ned mot asfalten... (vet inte när jag ska få tid... men det löser sig nog)

2. vi vet vilket typ av hus vi är ute efter. för en gångs skull tittar jag inte på hälsingegårdar från 1800-talets mitt med 3 miljarders timmars arbete och han tittar inte på hus långt ute på landet. =) Alltid något! Känner på mig att det blir ett hus under 2007!

3. jag vet att ens arbetsliv fortsätter att utvecklas. Har ett mycket trevligt år att se fram emot vad det gäller nytänk, hemligheter och ..... ja.. ni får se!

Helst vill jag ju förstås att min älskling ska bli ägare av clas ohlson det här året. Då kan ju jag bara kliva av arbetsbanan och köpa några lovande unghästar på á 1 miljon, skaffa "mockare" och bara gå runt i ridstövlar hela dagarna. Kanoners!!!!


Apropå ridstövlar.
Krickelin har troligen fått en infektion senaste dagarna... "shopping-infektion"....
Efter julhelgen har jag beställt grejor som en TOKIG. Ny ridstövlar (tog ett penninga-snack med mig själv och valde de billigare Sarm Hippique istället för Königs... De duger ju lika bra..... för 3500:-.... Königs kostar två tusen mer..... Visst har jag gjort rätt????), shortchaps (i skinn förstås.. det är jag värd...), lädergrimma, sadelskydd till nya dressyrsadeln, fler nattbandage, nya ridbyxor (coolt randiga i beige och brunt) osv osv osv osv.... USCh... mitt samvete dödar mig...


Frågorna inför 2007:
1. ska krickelin bli en dressyrfjolla? vända ryggen till hoppningen och bli en disciplinerad människa????
2. ska krickelin klara av att motionera mera? midjan börjar lägga ut.... USCH
3. ska krickelin få "sitt hus" till slut???


önskar er ALLA ett riktigt GOTT NYTT ÅR. 2007 kommer att bli det bästa ni varit med om!!!!!!

Tack till alla som gjort 2006 till mitt bästa hittills! Älskar er, respekterar er och kommer ALLTID att minnas er!

over and out