Så var då äntligen giraffens första hopptävling över! =)
Målet: att komma i mål i båda klasserna.
Förhoppningen: att gå nolla i båda.
Trodde att det skulle gå: utvägran i båda... (inte höga tankar jag har om bäbisen inte... Men han ÄR ju så tittig)
Slutresultatet: ett stopp i första 0.90. Ett riv i 1.00-klassen. Rivet var egentligen helt onödigt. Jag lät honom hoppa av alldeles för tidigt på sista hindret så att han rev.
Största vinsten för dagen: giraffen kunde stå och vila i sin transport i pausen - utan att riva något! =0
Han lär sig! Roligt när det går så mycket framåt för varje tävling. Visst - han är tittig och stel som en stålfjäder inne på banan. Finns ju såååå mycket farligt där ute, lämnad ensam ute på en tävlingsbana utan kompisar. Startflaggor, publik, skinande hinder, högtalare osv osv... Men jag vet ju att erfarenheten lär honom att inget bits! Så det är bara att nöta på! Även om det inte känns så kul att inte riktigt få någon kontakt med giraffen. Han spjärnar emot hand och skänkel och struntar fullständigt i den på ryggen.
Vilket väder! När molnen nu äntligen lägger sig över oss är det grymt skönt! Min kropp känns som ett växthus, stekhet dygnen om! Ester, en av våra katter, har förut snällt flyttat på sig när jag råkat sparka till henne. Men nu har hon börjat med att hämnas för att matte lägger hela benen över henne, kickar ner henne på golvet etc. Jag vaknar av kraftiga katt-sparkar och för att kompensera platsbristen sträcker hon ut sig över HELA sängen. Krickelin får ligga på mindre yta än kattskrället innan natten är över... BAH... Rangordningen i vårt hem är inte vad den borde vara....
over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar