Sorry älskling, men data-nörds-världen är för mig ännu oförstådd.
Som ett ivrigt barn tog han mig i handen när jag kom hem från jobbet och bokstavligen ledde mig uppför trappen till datarummet. Ögonen verkligen lyste!
Med försiktiga händer packade han upp sin käresta ur kartong och emballage.
- Kolla! sa han med eftertryck och puräkta ohämmad kärlek i rösten. (Kärlek till burken alltså...)
För mig var det dock en svart, stor låda med något aluminium på sidorna... So???
Otåligt började han rabbla hur bra, snabb, extrem och cool den var.
So???
Gissa om jag fick mördande blickar...(Han har inte provat mac än den stackarn)
När jag kom in några timmar senare samma kväll från stallet upptäckte jag till min stora fasa att datarum och sovrum transformerats helt till data-verkstad.
Där satt han mitt bland skruvar, externa tillbehör, sladdar, fläktar, kartonger, verktyg... Gud vet bara alla pryttlar!!!
När jag stod där i allt kaos förtår jag ju. Det är ju SYND OM PC-människor. De måste liksom bygga ihop sina svindyra (jämförelsevis kan jag säga att man får två värsting-macar för hans "byggsats" i svart plast...) grejor! Vi som har mac sätter bara in kontakten i väggen och kör... Men så spenderar vi ju tid att producera saker istället för att skruva också... *harkel*
Plötsligt tittar han upp från allt micklande, håller upp något moderkort av något slag, sträcker ut det mot mig och säger lyckligt;
- Ahhh. Lukta!!!
?????? vad säger man...
